Hur ska public service finansieras i framtiden

 SVTs VD Hanna Stjärne berättar om SVTs syn på framtida finansiering av public service under en paneldebatt i tv-huset. 

SVTs VD Hanna Stjärne berättar om SVTs syn på framtida finansiering av public service under en paneldebatt i tv-huset. 

Det är brådskande. Nuvarande finansieringssystem håller inte, licenspengarna är snart slut och utvecklingen går snabbt. Andelen tv-hushåll föll mellan första kvartalet 2014 till andra kvartalet 2017 från 92 till 86 procent. Omkring 13 procent använder SVT enbart online.

Så långt är alla eniga. Frågan är hur ett nytt system kan se ut som värnar public service värderingar och finansieras vid sidan av statsbudgeten. För att knäcka den nöten tillsattes en parlamentarisk publik service-kommitté med de åtta riksdagspartierna.

Det finns helt enkelt ingen riktigt bra lösning på finansiering för public service sa kommitténs ordförande, Sture Nord, vid en dragning av kommitténs arbete i TV huset i november. Därefter presenterade han ett förslag som en enig kommitté till ansåg vara bättre än dagens system.

Enkelt utryckt är det två huvudproblem att lösa, förutom ett antal mindre. Det första är att det måste kännas meningsfullt och rättvist om folk ska betala för att se tv i sin telefon eller platta. På det svarade kommittén att deras ledord är legitimitet, avgiften ska ha legitimitet snarare än rättvisa. Men att den kommande avgiften i vilken form den nu blir, ska dock ska upplevas rättvist. Den andra nöten att knäcka är hur oberoendet för public services kan säkerställas i framtiden, vilket många anser vara den viktigaste och mest avgörande punkten att komma tillrätta med för kommittén.

Att public service måste vara oberoende är ett nyckelkrav. I de länder där finansieringen har knutits till statsbudgeten saknas inte negativa exempel. I Polen och Ungern används public service som politiska progandakanaler för den de styrande. I Israel stängdes public service ner från en dag till annan för att regimen var missnöjd med journalistiken, och i Finland minskas budgeten så att det blir svårt att hålla kvaliteten i verksamheten. Även om det inte finns politiska avsikter kan frestelsen blir stor att omdisponera budgeten, att ta från public service för att lägga på en annan för dagen mer prioriterad verksamhet.

Sverige står inför en ny parlamentarisk situation som medför en ökad risk att någon av ovanstående exempel kan komma att appliceras i ett specifikt parlamentarisk läge. Det betyder inte att det kommer hända, men möjligheten kommer att finnas.

Sverigedemokraternas Landsdagar visar att en sådan situation kan vara närmare än vi tidigare varit. SD riksdagsledamoten och partiets tidigare vice ordförande Jonas Åkerlund visade tydligt en sådan ambition i ett av sina inlägg på landsdagarna;

Hur styr man då en sådan här utveckling där public service blir bättre? Det som är väldigt fint med ett skattefinansierat system är att man styr genom anslagen. Man belönar ett bra beteende, och man straffar ett dåligt. Vi kommer att vara maktägande väldigt snart och då kan vi ha chansen att ordna det här.

Kan det sägas tydligare? Åkerlund och SD ser fram mot det liggande skattefinansierade förslaget för att det ger politisk möjlighet att styra public service.

Det enda sättet att stänga den vägen och värna public service  oberoende är en grundlagsändring där oberoendet säkras i yttrandefrihetsgrundlagen. Public service-kommittén har dock inte mandat att föreslå en ändring av grundlagen. Istället har de försökt ringa in problemet så gott det går med ett antal åtgärder som i och för sig är mer långtgående än idag. Men den lucka som kan ställa oberoendet på ända i en olycklig situation finns kvar så länge grundlagen inte ändras.

Journalistförbundet är kritisk till förslaget och föreslår en istället en form medieavgift som är statsrättsligt frikopplad från statsbudgeten. Hur den medieavgiften ska se ut i detalj är ännu inte utformat.

Men låt oss börja från början.

Publik service-kommitténs uppdrag är följande:

  • Föreslå en stabil, förutsägbar, resurseffektiv och solidarisk finansiering av public service.
  • Verksamhetens självständighet och oberoende ska värnas.
  • Insamlade medel ska vara åtskilda från övriga medel på statens budget.
  • Public service är en demokratisk kollektiv nyttighet till gagn för hela samhället.
  • Oförändrad radio- och tv-avgift, reklamfinansiering och pay-per-view är inga alternativ enligt direktiven.
  • Allt färre hushåll innehar en avgiftspliktig tv-mottagare.
  • Allt fler konsumerar utbudet via internet utan att bidra till finansieringen
  • Relativt stort skolk bland avgiftsskyldiga.
  • Ensamhushåll och ensamstående med barn betalar lika hög avgift som hushåll med flera vuxna.
  • Finansieringen av public service bygger redan i dag på beslut av riksdag och regering.

SVT sammanfattade i sin tur sina kriterier för arbetet i fyra punkter: oberoende, långsiktigt hållbar, legitimitet/Acceptans och effektiv.

Efter att ha tittat på omvärldens olika lösningar presenterade public services-kommittén de lösningar de inte anser aktuella för Sverige.

Alternativa avgiftsmodeller som kommittén inte rekommenderar

1. Utvidgad apparatavgift

  • Avgiften faktureras fortsatt till hushåll som har tv-mottagare
  • Utvidgas till att omfatta all teknisk utrustning som kan ta emot tv-program, datorer och mobiltelefoner etc.
  • Avgiften betraktas statsrättsligt som en skatt
  • Mindre rättvis och resurseffektiv
  • Omfattande kontroll för att utreda avgiftsskyldighet

2. Obligatorisk hushållsavgift

  • Alla hushåll betalar en avgift oavsett apparatinnehav
  • Avgiften krävs in genom fakturering
  • Avgiften betraktas statsrättsligt som en skatt
  • Mindre rättvis och resurseffektiv
  • Gränsdragningsproblematik kring hushåll

3. Obligatorisk individuell avgift

  • En obligatorisk individuell avgift som krävs in genom fakturering
  • Samma avgiftsbelopp för alla över 18 år med beskattningsbar förvärvsinkomst
  • Avgiften betraktas statsrättsligt som en skatt
  • Mindre rättvis – de med lägre inkomster betalar lika mycket som höginkomsttagare
  • Mindre resurseffektiv

Publik service-kommitténs förslag

Public service-Kommitténs åtta partier nu har landat i, och enats om en modell de kallar för individuell Public service-avgift som innebär följande:

  • En individuell public service-avgift för alla personer över 18 år införs 2019.
  • Avgiften uppgår till 1 procent av den beskattningsbara inkomsten upp till ett tak.
  • Taket beräknas uppgå till 1 308 kr per person och år
  • Gränsen för maximal avgift går vid 163 000 kr per år (13 600 kr per mån).
  • Skatteverket ansvarar för uppbörden.
  • Avgiften betraktas statsrättsligt som en skatt.
  • Specialdestinering av avgiftsmedlen till ett konto i Riksgälden (public service-kontot)
  • Kammarkollegiet betalar ut medlen till SR, SVT och UR.
  • Radiotjänst i Kiruna AB avvecklas.
  • Långsiktigt stabil och legitim.
  • Solidarisk och mer rättvis.
  • Resurseffektiv.

Och så här går kommitténs tankegångar bakom förslaget.

  • Ett slutet finansieringssystem där avgiftsmedlen specialdestineras till public service (medlen betalas inte ut via anslag)
  • Medlen ingår inte i de årliga budgetförhandlingarna och omfattas inte av utgiftstaket
  • Public service-avgiften kommer oavsett utformning att betraktas som en skatt. Men det påverkar inte verksamhetens oberoende.
  • Förstärkt oberoende för public service
  • Principerna för tilldelningen av avgiftsmedel till SR, SVT och UR slås fast i lag
  • Ett riksdagsbeslut om medelstilldelning som avser hela tillståndsperioden
  • Den beslutade tilldelningen verkställs genom årliga beslut av riksdagen
  • Förstärkning av oberoendet genom medelstilldelningen
  • Regeringen beslutar om villkoren för användningen av avgiftsmedlen för hela tillståndsperioden.
  • Public service-avgiften ska enbart finansiera public service-verksamhet och direkt anknuten verksamhet.

Ytterligare förslag för att stärka oberoendet

  • Åttaåriga sändningstillstånd för SR, SVT och UR fastslås i lag.
  • En verksam riksdagsledamot får inte vara styrelseledamot i Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR.
  • En verksam riksdagsledamot bör inte heller vara ledamot i programföretagens styrelser.
  • Grundlagsfrågor
  • Enligt direktiven ingår inte att lämna förslag om ändringar i grundlagarna
  • Två ändringar som skulle kunna stärka oberoendet:
  • Grundlagsbestämmelse som reglerar verksamhetens existens m.m.
  • Krav på att riksdagens beslut om reglering och finansiering fattas med kvalificerad majoritet.

Public service-kommittén har ansträngt sig för att stärka oberoendet men lyckas inte säkra det fullt ut av den enkla anledningen ”licenspengarna” inte är en ekonomi vid sidan av statsbudgeten, kommer i och för sig kallas för avgift men är statsrättsligt en skatt och därmed praktiken ligger det i händerna på statsmakterna. Trots att kommittén inte har mandat att föreslå grundlagsändringar ger de här två avgörande förslag som skulle säkra public service oberoende så längt möjligt i detta läge. Om regering och riksdag är beredda att plocka upp dem som sina förslag återstår att se. 

 
Lars Rodvaldr