Botswanas korrupta JAS affär

Ska Sverige ta ansvar för andra länders korruption?

 

– Vilket Jas Gripen-avtal än presidenten skriver under med Sverige rensar vi bordet när vi tar över och river upp det i sin helhet”, dundrar Botswanas oppositionsledare Duma Gideon Boko och viftar undan papper från bordet där vi sitter.
– För flygplanen, för motköp, underhåll och utbildning, allt!

Duma Boko leder Umbrella for democratic change (UDC). En allians av fyra partier som fick 54 procent av rösterna förra valet. Enligt en färsk opinionsundersökning från Afrobarometer studies kommer han att bli president efter nästa års val, och skulle därmed bryta regeringspartiet BDP:s femtioåriga dominans i Botswanas politik. 

– De svenska skattebetalarna kommer att få betala Jas-kalaset, säger han.

Han har rätt. Försvarsdepartementet och FMV bekräftar att de nytillverkade Jas Gripen C/D som nu är till försäljning redan är inköpta av svenska staten, som alltså agerar mellanhand.

 Oppositionsledaren Duma Boko.

Oppositionsledaren Duma Boko.

Enligt uppgifter i Botswanska medier ligger notan för tillfället på 17 miljarder kronor.

Boko är inte ensam om att kräva att den omstridda affären stoppas. Även landets förre president, Festus Mogae, vill avbryta köpet som förhandlats under ett flertal år. FMV lämnade sin första offert i december 2016, men enligt deras informatörer finns ingen tidsplan för när affären ska vara avslutad.

– Ian Khama har bara försökt uppfylla sin pojkdröm med Jas Gripen. Landet behöver dem inte, säger Mogae.

– När Ian Khama var min vicepresident ville han själv flyga våra egna flygplan.

Enligt flera högt uppsatta personer bland regeringspartiets medlemmar är Sverige på väg att dras in i en vapenaffär lika tvivelaktig som Sydafrikaskandalen och 80-talets Boforsaffär i Indien. 

Och i centrum för alltihop står Ian Khama – Botswanas omstridde och karismatiske president mellan åren 2008 och 2018. Efter två presidentperioder har han just lämnat över makten till sin efterträdare Mokgweetsi Masisi, men det förväntas inget annat än att Khama säkrat sin fortsatta maktutövning i kulisserna.

Festus Mogae beskriver Khama som en ”odugling”, en person som spenderat miljoner för att spionera på sina fiender och är besatt av vapen. Att han velat köpa flygplan för 17 miljarder utan att frågan diskuteras i parlamentet är inte förvånande. Khama är en ”härskare”, inte en president, anser Mogae.

Staten och kapitalet har smält samman i Jas och gemensamt ror de båten för att få finanserna att gå ihop.

Jas Gripen har blivit en gökunge i det svenska försvaret. Hittills har det svårsålda planet kostat långt över hundra miljarder och behovet av att hitta kunder är lindrigt sagt stort. Staten och kapitalet har smält samman i Jas och gemensamt ror de båten för att få finanserna att gå ihop. Pengarna rinner i väg i större omfattning än de kommer in. 

Det gemensamma intresset illustreras av att flera höga tjänstemän från både alliansregeringen och S-regeringen tagit ett till synes naturligt steg över till topposter inom Saab. 

Jan Nygren, samordningsminister i Göran Perssons regering, blev 2007 vice vd i Saab för att direkt efteråt bli ordförande för FMV som nu agerar mellanhand i affären med Botswana.

Statssekreterare Gunnar Wieslander (M) fick en vd-tjänst i Saab. Jonas Hjelm (S), som förhandlade fram Saudiavtalet (där Saab fick en order på fem miljarder) åt förvarsminister Leni Björklund, är i dag chef för Saabs marknadsavdelning och sitter i företagets ledningsgrupp. Före detta statsekreteraren på näringsdepartementet Peter Nygårds blev styrelseledamot i Saab. Fredrik Reinfeldts och Stefan Löfvens pressekreterare Sebastian Carlsson och Ann Wolgers är i dag kommunikatörer på Saab och 2016 blev den före detta överbefälhavaren Sverker Göranson rådgivare åt Saab.

Saabs Botswana-kontor, som öppnade 2014, ligger i Sveriges gamla ambassad, numera kallat ”Sweden house”, där Sida och Handelskammaren huserar.

Begäran avstyrks med motiveringen att ”ingen har rätt att ställa frågor om landets säkerhet”

Att svenskarna vill dumpa sina gamla Jas Gripen på Botswana för att ha råd att utveckla nästa generations flygplan är lätt att förstå. Men varför Botswana vill köpa dem till en befolkning inte större än Storstockholms, är mera oklart. Den enda förklaring som hörts komma över president Khamas läppar var under hans möte med Stefan Löfven i Stockholm i juni 2017, när han ironiskt besvarade de svenska journalisternas kritiska frågor:

– Vi kanske ska satsa på pil och båge i stället?

I övrigt har hemlighetsmakeriet varit totalt.

Jag begär därför att få intervjua Ian Khama, för att fråga om upphandlingen, men begäran avstyrks med motiveringen att ”ingen har rätt att ställa frågor om landets säkerhet”. 

Enligt samtliga kritiska bedömare jag talar med har inte Botswana något behov av svenska attackplan. Säkerhetsexperten Gladys Mokhawa är en av dem. Det finns helt enkelt inte några tecken på konflikter mellan staterna i regionen, menar hon. Det råder inget komplext säkerhetsläge. Framtidens konflikter handlar snarare om interna spänningar inom länderna där demokratin monteras ner och fattigdomen ökar, ”konflikter som inte kan lösas av jetfighters”. Troligen kommer inte Botswana att befinna sig i någon konfliktsituation inom överskådlig tid. 

Sannolikheten att det skulle uppstå ett behov av Jas Gripen är enligt henne och Festus Mogae lika med noll. 

 Säkerhetsexperten Gladys Mokhava.

Säkerhetsexperten Gladys Mokhava.

Botswana har däremot akuta sociala problem där 17 miljarder behövs till annat än jaktplan. Ungdomsarbetslösheten är 30 procent, i riket 20 procent. Paradoxen är att samtidigt som Botswana ligger över det afrikanska genomsnittet på 4–5 procents ökning av BNP, så tillhör Botswana, vid sidan av Sydafrika och Namibia, de tre afrikanska länder där ojämlikheten, enligt FN, är störst.

Botswanska medier har avslöjat hur hans bror Anthony Khama är agent för internationella vapenproducenter

Förklaringen är diamanterna. Diamanttillgångarna tillhör de största i världen och fyrtio procent av Botswanas BNP består av diamanthandel. För att komma ur ”diamantträsket” krävs satsningar på andra sektorer och kompetenshöjning på nationell nivå. Men när finansminister Kenneth Matambo presenterade budget 2018 var den näst störst budgetposten på 14,4 procent ”Procurement of air assets”.

Och den svenska ivern att sälja Jas Gripen sker på bekostnad av ett afrikanskt lands demokrati och välfärd, menar oppositionen.

President Ian Khama har spunnit en nepotistisk väv runt landets tillgångar. Botswanska medier har avslöjat hur hans bror Anthony Khama är agent för internationella vapenproducenter som via företaget Seleka Springs tar in kommissioner och kickbacks till familjen. I praktiken har familjen ensamrätt som mellanhand i försvarets affärer. Några företag bröderna varit agenter för är Avis Vickers från UK, Pilatus Aircraft, Österrikiska Steyr, brittiska Thales Group och israeliska Tadiran, senare sammanslaget med Elbit Systems. Vapenföretag som alla gjort affärer med Botswana defense force (BDF). 

Presidentens andre bror Tshekedi Khama, tvillingbror till Anthony, är turistminister. Turism är Botswanas näst största inkomstkälla och bröderna är kända för att plocka in kickbacks även på den verksamheten. Han sitter även i styrelsen för diamantbolaget, Monak Ventures. Inte nog med det. Ian Khamas systerson Marcus ter Haar leder det statliga diamantbolaget Okawango Diamond Company.

Media kontrolleras av staten, presidentens släktingar kontrollerar landets största näringar och själv kontrollerar han försvaret

Botswana har länge beundrats för att vara ett demokratiskt, socialt och ekonomiskt föredöme i Afrika. Men dagens verklighet är en annan. Underrättelsetjänsten lyder direkt under presidenten, media kontrolleras av staten, presidentens släktingar kontrollerar landets största näringar och själv kontrollerar han försvaret. Ian Khama spenderade mer pengar på försvaret än någon annan president gjort sedan självständigheten 1966. Landet är pressat under tyngden av den pengaslukande armén. 

Och allt är känsligt och hemligt. På en fråga i parlamentet angående hur mycket pengar som omsatts i vapenaffärerna mellan presidentbrödernas företag och Botswanas försvar, svarade försvarsminister Shaw Kghati att det endast handlar om 180 miljoner kronor under drygt tjugo år. Men enligt tidningen The Business Weekly & Review som kommit över dokument, har det handlat om betydligt högre summor. En enstaka affär översteg summan försvarsministern angav – när Botswanas flygvapen 2011 ingick ett avtal med schweiziska Pilatus Aircraft Ltd (för vilka presidentens bröder var agenter), på 300 miljoner kronor. 

Och i spänningsfältet mellan bröd och vapen växer rädslan och konspirationsteorierna. 

De tidningar som granskat presidenten och Jas-affären utsattes raskt för annonsbojkotter

Ingen litar längre på säkerhetstjänsten Directorate of intelligence and security services (DISS) som lyder direkt under presidenten. Säkerhetsexperter jag pratar med säger visserligen att DISS är för små och amatörmässiga för att kunna ha den omfattning på övervakning som folk tror, men politiker och journalister övervakas naturligtvis. 

För att förstå den nya rädslan och varför de flesta jag talar med vill vara anonyma, måste man också förstå Botswanas business-klimat. Regeringen är huvudaktör i landets näringsliv och alla är beroende av maktens välvilja. Den som biter den hand som föder får sitt straff som ett brev på posten. De tidningar som granskat presidenten och Jas-affären utsattes raskt för annonsbojkotter. Tidningen Mmegi som tidigare kom ut fyra dagar i veckan innan de hamnade i onåd och drabbades av uteblivna annonser, kan nu bara utkomma på fredagar. 

Enligt Motlogelwa har Jas-affären kommit till stånd för att berika familjen Khama

The Business Weekly & Review är också drabbad av bojkotten. Chefredaktören Tshireletstso Motlogelwa och fyra andra journalister står dessutom åtalade för att ha publicerat material som kan ”skapa or hos allmänheten”. Enligt Motlogelwa har Jas-affären kommit till stånd för att berika familjen Khama.

– Vi känner till liknande upphandlingar där Khamas varit agenter. Jas Gripen behövs inte i Botswana och det är otänkbart att Khamas inte har ett direkt ekonomiskt intresse i detta som skulle vara största upphandlingen i landets historia.

Redaktören Outsa Mokone står åtalad enligt en gammal brittisk koloniallag – insubordination – för att ha agerat mot statens intresse, ytterligare andra har mordhotats.

Botswana har ett flertal statliga medier – två radiostationer, två tv-stationer och landets största tidning, som är gratis. Statspropagandan är direkt underställd presidenten. Inga privata medier har resurser att nå ut över hela landet. Statsmedierna når ut till 82 procent av befolkningen medan den fria pressen bara når 18 procent. 

Sociala medier gör en viss skillnad i de urbana områdena men knappt där heller. Majoriteten har inte råd med internet och ungdomarna som prenumererar på tjänsten Mysocial får tillgång till Facebook, Twitter och Whatsapp, men har inte möjlighet att googla eller nå andra webbsajter. 

Som vanligt går åsikterna isär om hur allvarligt läget är. Från att Botswana är en formellt och konstitutionellt fungerande demokrati, till att landet har förvandlats till ett maffialiknande Camorra-styre. 

Ansvaret faller i det här läget tungt på Sverige. 

Betyder dessa behov ingenting bara vi får sälja våra gamla flygplan?

Har Sverige under sina förhandlingar med Botswana frågat om milleniummålen, socioekonomiska orättvisor, hälsovård, infrastruktur, vatten, avlopp och kommunikationer, utbildningssystemet, arbetslöshet, jordbruk och matförsörjning, eller betyder dessa behov ingenting bara vi får sälja våra gamla flygplan?

Att säga som Stefan Löfven gjorde i samband med Ian Khamas statsbesök att ”vi ska inte moralisera över andra staters prioriteringar” är att inte våga ifrågasätta den korruptionskultur som är ett betydligt större hot mot Botswana än något ett flygplan skulle kunna avvärja.

Att svensk export ska stå i samklang med svensk utrikespolitiks demokratiska värderingar är naturligtvis en självklarhet.