Libanons spännande vinhistoria

Text Donald Boström

Det var inte många av världens vinskribenter som kände till de libanesiska vinerna före Château Musars genombrott på vinmässan i Bristol 1979. Med tanke på att Libanon är ett av världens äldsta vinproducerande länder kunde man tro att ryktet om de goda vinerna skulle nå vår del av världen lite tidigare. För när de feniciska skeppen under vår tidiga järnålder lastade amforor med vin i hamnarna i Tyros, Sidon och Byblos hade troligtvis vinhanteringen i området redan pågått under några tusen år.

Efter succén på mässan i Bristol följde Château Musars segertåg över världen, och vinets personliga stil fick många anhängare och månag fick upp ögonen för Libanon på ett mer positivt sätt än det förödande inbördeskriget som präglat Libanons varumärke. Hänförda vinkännare jämförde Musar med klassiska Bordeauxviner och talade om en elegans som hos en Château Lafite och en kompakthet som hos en Château Latour. Andra beskriver Château Musar som ett mellanting mellan Bordeaux och Bourgogne. Jämförelsen med det franska är helt korrekt om man ser till Château Musars historia; de från Frankrike importerade vinstockarna och de franskinspirerade männen bakom vinet. Men man kan inte begära att ett vin för dryga tvåhundra kronor ska kunna jämföras med mångdubbelt dyrare prestigeviner.

Efter genombrottet blev Château Musars legendariska vinmakare och ägare Serge Hochar, utsedd till ”man of the year” 1984 i den engelska vintidningen Decanter.

Decanter skrev 1996 att ”en av Musars stora tillgångar är att de bästa årgångarna varar för vigt”. För er som ligger på några flaskor Château Musar, låt dem ligga. Det händer skenbart lite under åren i vinkällaren. Serge Hochar tror att den vita Château Musar i princip är odödlig. På något märkligt vis behåller vinet sin mångfald av smaker utan att de olika musklerna tar ut varandra. Som om de försonats med sig själva och varandra och bara njuter av att bli äldre. För min del är det utan tvivel så att Château Musar 1959 är den ”yngsta” Musar jag druckit. Där finns allt, den typiska mångfalden av smaker, kraftfull men samtidigt elegant och lätt.

Men ingen framgång utan kritik. Château Musar har fått en hel del kritik för att vinerna framförallt anses innehålla för mycket flyktiga syror, och har kallats ”Salubrinvin”. Normalt arbetar vinmakarna med att reducera de flyktiga syrorna, varför gör inte Château Musar det?

– De behövs för att vinet ska bli en bra Château Musar, så enkelt är det, svarar Serge Hochar. Jag skulle naturligtvis kunna göra som alla andra och då få ett vin som alla andra. Men Château Musar är inte som alla andra.

– Naturen får ha sin gilla gång, inga tillsatser, inga jästsvampar, ingen filtrering. Ett helt naturligt vin i balans med livet självt.

– De viner jag tycker om vill inte alltid marknaden ha, säger Serge Hochar.

– En av de stora utmaningarna för Château Musar var att hålla produktionen igång under kriget. Till skillnad från andra vinmakare tvingades Musar att köra druvskörden från Bekaadalen de dryga åtta milen till vinmakeriet i Ghazir, strax norr om Beirut.

– Problemet för oss var att de känsliga druvorna måste transporteras snabbt på öppna lastbilar genom skottlinjerna mitt under brinnande krig. Hemliga nattliga färder arrangerades med skördarna från Bekaa till Ghazir. Sista dagarna före skörd är vi ute hela tiden och känner av när druvorna ska skördas. Totalt var det ändå bara två skördar som gick förlorade under hela kriget, sa Serge Hochar.

I Bekaadalen kompenseras Libanons många soltimmar med den höga höjden. Dalen ligger på en högplatå tusen meter över havet mellan bergskedjorna Libanon i väst och Anti-Libanon på gränsen mot Syrien i öst. Det är kombinationen av det höga läget, 240 dagar sol om året och 550 millimeter regn i genomsnitt per år, som gör dalen utmärkt för druvodling. Det finns de som är övertygade om att detta är platsen för den bibelns omskriva druvdal, den plats Moses utsända spejare fann: ”Sedan kom de till Druvdalen. Där skar de av en vinranka med en enda druvklase, som två man fick bära mellan sig på en stång.” (4 Mos 13:24)

Efter en lång dag med Serge Hochar, och hans filosofiska resonemang om sina viner, stod det klart att han har en tydlig vision. Bland de nya franska ekfaten och kommande årgångar provade vi det vita vinets två druvor; Obedeih, som Serge menar är ursprunget till Chardonnay, och Merhiouba, som han hävdar är ursprunget till Semillion.

Det framgångsrika vinmakeriet i Libanon har efter alla krig också haft en helande verkan på det nationella psyket. I oroliga tider är det viktigt att visa en skapande förmåga att bygga upp något beständigt. Det finns ett antal gamla och nya producenter i Libanon. Domaine de Ksara startades 1857 och är därmed Libanons äldsta, Musar, 1930, Kefraya, 1982, Clos St Thomas, 1997, och Domain Wardy, 1997, är bara några av de vinproducenter som sett dagens ljus i Libanon.

– Vår Merlot växer på 900 meters höjd, Syrah på 1 100 och Cabernet Sauvignon i väst på 1 300 meter i mer lerig jord, Varje druva har sin terroir säger Aziz Wardy och ser ut över vinstockarna som rader upp sig mot de klassiska bergen som ramar in Bekaadalens platå.

– Vi pressar druvorna direkt efter skörd säger Aziz Wardy som leder familjens vinproduktion, Domain Wardy, iBekaadalen i Libanon. Vi slutar skörda klockan tio på förmiddagen, pressar druvorna omedelbart och låter det ligga tre veckor i en första alkoholjäsning. Elias Karroum och jag lyssnar intresserat eftersom det är just de här druvorna som vi sedan 2007 blandat restaurang Beirut Cafés populära vin med.

En gång om året, kommer ett DHL-paket med ett dussintal halvflaskor innehållande druvsaft som hittat sin väg över Medelhavet. En arsenal av viner som som pressats, och legat på både den första alkoholjäsningen, och den andra, malolaktiska jäsningen, som stabiliserar vinet och ger ett mjukare och smakrikare vin, ska det blandas till på bästa sätt. I det läget ringer vi vår tredje partner i vinblandarteamet; Richard Juhlin, mest världskänd för sina expertkunskaper om champagne, men som inte var svårövertalad när det vankandes att blanda ett alldeles unikt vin med druvor från självaste bibliska druvdalen.

Efter en lunch på Långängens Gård skred vi till verket för första gången med druvor från skörden 2007. I portföljen fanns tiotal halvflaskor med olika druvsorter och ursprung. När vi hittat favoritkomponenterna letade vi olika huvudspår. Antingen skulle vi den här gången bygga på en stomme av pepprig och björnbärsdrypande Syrah eller på gräddig, tät och fluffig Merlot. Med pipett och mätglas provade vi de olika spåren och började ana vartåt det lutade. När vi trodde att vi var helt klara och hade satt blandningen testade vi att ändra sammansättningen med ett par procent i olika kombinationer och det var då vi blev ödmjuka! Hur kunde vinet totalt kantra när vi tog bort en procent Cabernet, eller hur kunde Syrah plötsligt bli australiensiskt mintig efter en liten justering med två futtiga procentenheter. Till slut hade vi hittat vårt vin, en skönt modern internationell merlotdriven historia som skulle kunna lura många kännare. Tyvärr visade det sig att vi inte hade tillgång till så mycket merlot som vår skapelse krävde och lite stympade började vi om vår process. När väl cuvéen var klar, med en blandning av 86 procent cabernet sauvignon, 6 procent merlot, 6 procent, calladoc, och 2 procent syrah, får vinet ligga på ett års lagring på franska ekfat som senare visat sig vara en viktig komponent till den kryddstarka och eldiga libanesiska maten. Vår första blandning blev uppriktigt sagt mindre njutbar på egen hand än vi hade tänkt oss och lagringstiden ska absolut inte överdrivas. Däremot blev den en gastronomisk fullträff enligt den entusiastiska personalen som alltid numera rekommenderar vårt Beirut Café-vin framför mer kända namn som Kefraya och Chateau Musar. Vinet blir bokstavligen bättre för varje dag på flaska.

Hos Château Musars fortsätter provningen med de röda druvorna. Cinsault 2001 är en sofistikerad dam som kommer att leva länge, enligt Serge Hochars omdöme. Carignan 2001 har en enorm täthet och struktur. Men det är först med den tredje druvan, Cabernet Sauvignon, som den klassiska smaken av Château Musar framträder.

Somliga menar att Château Musars Cabernet Sauvignon har druvaromer som mer liknar Syrah eller Zinfandel än klassisk Cabernet. En av de många egenskaper som gör Musar till Musar. Druvblandningen har skiftat genom åren men idag blandas de tre druvorna med en tredjedel var för att bli en röd Château Musar. Vi fortsätter med den ena favoriten efter den andra, årgång 1977 blev en ny personlig favorit. När vi öppnar flaskan möts vi av en frän doft av gammal dy. Men redan efter en kort stund är den borta och vi kan prova ett av de i mitt tycke mest kompletta Musarvinerna. Av de fjorton årgångar Château Musar från 1954 och framåt som jag själv har hemma i källaren är det egentligen bara 1974 som inte är värd att ödsla tid på. Det hela slutar med att vi sent på eftermiddagen sitter på en av de lokala restaurangerna med en röd Château Musar 1959 och en vit Château Musar 1995 till den grillade fisken. Bättre kan det knappast bli.

I december 2014 lämnade Serge Hochar detta jordeliv efter en tragisk olycka i Mexico dit han rest med sin familj för att fira sin 75-årsdag. Serge Hochar var en speleman som gav plats för stämningar och känslor. Samma typ av kreativitet och infall som hos många av mina konstnärsvänner. Med sin utbildning i oenologi i Frankrike hade han det teoretiska kunnandet, och efter fyrtio år som vinmakare erfor han tillräcklig praktisk kompetens för att överse med vinvärldens regler och appelationssystem som hindrar vinmakare att producera bästa möjliga vin.

– Om du inte ändrar dina sinnen missar du chansen att leva, sa Serge Hochar innan våra vägar skildes för sista gången.

Det finns ett antal gamla och nya producenter i Libanon. Domaine de Ksara startades 1857 och är därmed Libanons äldsta, Nakad, 1923, Musar, 1930, Kefraya, 1982, Clos St Thomas, 1997, Kouroum Kefraya, 1997, Wardy, 1997 och Massaya, 1998.

Därtill finns mikroproducenterna Bacchus, Domaine des Tourelles, och klostret Annaya, som producerar mycket små mängder vin. Med tanke på att den vanlige libanesen helst dricker arrak till maten är det imponerande att landet lyckas producera viner av världsklass. Det framgångsrika vinmakeriet i Libanon har efter alla krig också haft en helande verkan på det nationella psyket. I oroliga tider är det viktigt att visa en skapande förmåga att bygga upp något beständigt.

 
Donald Boströmmiddle east, wine