Därför flydde de Krim

Text: Annica Ögren och Donald Boström

Över 1,4 miljoner människor är så kallade IDP:s (Internally Displaced Persons) i Ukraina. Detta är grundat på de människor som faktiskt registrerats. De har alltså flytt till andra, säkrare regioner i det krigsdrabbade Ukraina.

Majoriteten har flytt från regioner i östra Ukraina. Enligt officiella siffror från FN har 20 000 personer av dessa har flytt från Krim till fastlandet i Ukraina. Sannolikt en alldeles för låg siffra eftersom dessa internflyktingar inte är registrerade av Ukrainska ministeriet då Krim inte är under effektiv kontroll av Ukraina. En mer uppdaterad siffra än denna – som fastställdes i augusti 2015 – finns i dagsläget inte tillgänglig. Med tanke på elavbrottet som nu dessutom drabbar hela Krimhalvön, ökar sannolikt siffran även i skrivande stund.

Rostislav Kurochkin har lämnat Krim för fastlandet i Ukraina. Han föddes för 48 år sedan i Krims huvudstad Simferopol men har sedan 90-talet även haft stark anslutning till Odessa i Ukraina på grund av jobbet som kompositör på konservatoriet där. Rostislav jobbar också som dykinstruktör, därför tar han regelbundet med dykgrupper till Krim, där finns de bästa dykplatserna enligt honom. Sist han reste dit var den 15 februari 2014. Tolv dagar innan Ryssland påbörjade annekteringen av Krim. 

– Jag åkte dit för att upprätta ett nytt dykcenter och hade just köpt en ny båt som kostade över 1000 dollar, säger han.

Resan till Krim blev Rostislavs sista. Han berättar att det då, två veckor innan ockupationen, hölls stora demonstrationer utanför Parlamentet i Simferopol. Grupper bestående av såväl Krimtartarer och andra pro-ukrainska grupper som pro-ryska. Det hela ledde till sammandrabbningar mellan de två lägren och två personer dog.

– Polisen gjorde ingenting, de bara lämnade platsen, säger Rostislav. 

Rostislavs familj och släkt bor fortfarande kvar på Krim, men för honom är det inte längre ett alternativ. Rysslands ockupation av Krim var för honom helt oväntad, och en katastrof som nu måste bemötas med motstånd.

– Jag inte bara hoppas att Krim ska återförenas med Ukraina igen, jag gör även allt i min makt och försöker tillsammans med andra likasinnade ena alla grupper i motstånd mot denna ockupation. 

Rostislav berättar att detta aktivistmotstånd mot Ryssland inte involverar Ukrainas regering på något sätt, utan att det mer är gräsrotsmotstånd.

– Om jag talat för mig själv så kan jag verkligen se detta utvecklas till ett partisankrig, och jag vet att även andra grupper har likasinnade planer, grupper som redan lämnat Krim sedan Rysslands annektering. De är redo för strid, säger han.

Tandläkaren Serdar Seytapatiev, 22 år, har också lämnat Krim för Lviv i östra Ukraina. Han studerade fortfarande på universitetet då i Krims huvudstad Simferopol, den dagen i februari 2014 när ryssarna kom. Serdar stannade på universitetet hela dagen tillsammans med sina klasskamrater och följde nyheterna konstant.

– Det kom meddelanden från Kreml som sa att det inte befinner sig några ryska styrkor på Krim. Så hur skulle vi veta om de verkligen var ryska eller ukrainska?

I slutet av dagen hade historien från Kreml ändrats flera gånger. Men så sändes en intervju med den nya separatist-regeringen, för att använda Serdars egna ord, som tillträdde samma dag. 

– De försökte intala oss att soldaterna vi såg på gatorna var frivilliga och där av egen vilja, som köpt egna vapen. De sa att “detta är 2000-talet, folk kan köpa vapen i vilken butik som helst”, säger Serdar.

Han berättar att soldaterna var överallt och i varenda byggnad de följande dagarna. Serdar diskuterade mycket med sin familj om framtiden och de bestämde snabbt att låta honom åka till fastlandet i Ukraina för att kunna fortsätta sina studier. 

– Vi förstod på en gång att min examen inte skulle vara värd någonting förutom i Ryssland om jag stannade kvar på Krim. Jag hade dessutom redan vänner i Lviv inom frivilligorganisationer för mänskliga rättigheter så jag kontaktade dem och åkte i slutet av mars.

Serdars familj är fortfarande kvar i Simferopol. De kan inte prata över telefon eftersom det är för dyrt att ringa från Ukraina till Ryssland. Istället håller kontakt via sociala medier, men de nämner aldrig någonting om annekteringen.

– FSB, gamla KGB, avlyssnar allt och alla, säger han.

Sergey Mokrushin, 28 år och journalist i Kiev, lämnade också Krim i mars 2014. Sergey blev misshandlad och gripen av polisen i Simferopol. 

– Jag jobbade med undersökande journalistik, och i synnerhet med fokus på korruptionen i Krims parlament. Polisen sa aldrig att det var därför jag greps, men jag vet att det är anledningen. Det finns ingen fri press kvar på Krim sedan ryssarna kom.

Både Sergey och Serdar tänker fortsätta arbeta för att Krim tillhör Ukraina och inte Ryssland. Sergey har, tillsammans med andra journalister som lämnat Krim, bildat en ny plattform för undersökande journalistik, medborgarfinansierade Hromadske.TV, i Kiev. 

– Den dagen Ryssland ockuperade Krim började vi skriva om det direkt och vi har aldrig slutat, säger han. Det är svårt att veta exakt vad som händer på Krim eftersom det inte finns några journalister kvar. Men vi tänker ändå fortsätta.

Serdar berättar att Krimfrågan har blivit han livsviktiga uppgift. Inte karriärmässigt, men det har blivit en hjärtefråga som nu måste spridas på ett djupare intellektuellt plan än den som existerar idag. Han förklarar:

– Det är nu viktigare än någonsin att sprida sanningen om utvecklingen vi ser på Krim för den yngre generationens skull, för på Krim finns ingen yttrandefrihet kvar. Det är viktigt att människor som är på, eller återvänder till Krim, får kunskap om den internationella världens värderingar. Då kommer de förstå att Krim under ryskt styre inte är ett bra samhälle. Det är inte bara el-kollaps och vatten-kollaps, det är en intellektuell kollaps. Folket är på väg att bli för begränsade i tankesättet för att gå vidare och förstå bättre.

När vi frågar om Serdar om han vill tillägga något som han tycker vi borde veta, svarar han:

– Jag tycker inte att världen ska glömma detta. Ett annat land, på tjugoförsta århundradet, har tagit Krim, brutit mot internationella lagar och regler och ingen stoppade dem. Visst, idag är det Krim, imorgon kan de vara ett annat land. Det är krig i Europa, och det började på Krim.

ETC bad Ela Kolesnikova, forskare och författare, och tidigare professor på Moscow State Institute of International Relations, att beskriva hur hon ser på Putins annektering av Krim och kriget i östra Ukraina. Ela Kolesnikova, avgick i protest för att kollegan Andrei Zubov avskedades från Moskvas statliga institut för internationella relationer, för att han skrivit en anti-krigs artikel.

Varför är du mot den ryska annekteringen av Krim?

Jag är emot den ryska annekteringen av Krim, eftersom det är ett klart brott mot internationella lagar. Ryssland inte bara har invaderat Ukraina, en suverän stats territorium, Ryssland har också skapat ett extremt farligt prejudikat. Rysslands agerande på halvön måste fördömas utan reservationer.

Hur stor är oppositionen mot Rysslands annektering av Krim?

– Det är svårt att säga hur mycket det är i procent, men det är en mycket tunt segment av befolkningen som är emot.

Är Krim bara en del av det stora spelet, eller har Putins övergripande strategi?

– Moskva anser att Ukraina tillhör deras inflytande zon. För Putin var segern på Majdan ett stort geopolitiskt nederlag. Så det huvudsakliga syftet med ryska annekteringen av Krim är att neutralisera situationen efter Majdan, och att hålla Ukraina under Moskva.

Vad kommer bli Putins nästa drag?

– Jag tror inte att Putin kommer att göra några plötsliga rörelser inom en överskådlig framtid. Han kommer han att hålla en en sort permanent fryst konflikt i östra Ukraina.

Olga Shvarova är född och uppväxt i Moskva men arbetar i dag som konsult på ett av Oxford Universitetet företag, motsätter sig starkt Rysslands annektering.

Resultatet av gallupundersökningen som genomfördes i april 2014 visade att 82,8 procent av befolkningen på Krimhalvön anser att annekteringen återspeglar folkets vilja. 

Olga berättar att en liknande undersökning gjordes i februari 2015. En av frågorna som ställdes var "stöder du Rysslands annektering av Krim?”.

82 procent av de tillfrågade svarade då "ja, absolut" medan 11 procent svarade "ja, för det mesta". Samma år i mars svarade 89 procent av den ryska befolkningen att de ansåg att Krim inte bör återges till Ukraina i utbyte mot ett slut på USA och EU:s ekonomiska sanktioner.

– Jag är emot den ryska annekteringen av Krim trots att den är i enlighet med folkmajoritetens vilja av det enkla skälet att den bryter mot lagen, säger Olga Shvarova.

I år betalade Moskva 75 procent av Krimregeringens budget. Ett erkännande till folket som visar på att Putin är den starka presidenten. Att han upprätthåller nationens intressen och att han bryr sig om det ryska folket på djupet. Detta medan akademiker anser att de bor i en auktoritär stat med en tsar vid rodret som är kapabel att bryta mot internationella lagar och visa det internationella samfundets maktlöshet.

Publicerad i tidningen ETC 2106