Sexslaveri handlar om smärta

Published in several magazines and books


Av Donald Boström

Det värsta var inte själva våldtäkten, det värsta var att när jag kom hem och berättade vad som hänt blev han som kallade sig min morfar arg och slog mig. Jag sprang iväg ensam i regnet. Det mest plågsamma var att jag inte hade någon att prata med.

Somaly Mam sitter en trappa upp på kontoret i Kambodjas huvudstad Phnom Penh och berättar om sin barndom. Flera gånger under samtalet kommer tårarna när minnen blir för starka. Jag är varken en bra mamma eller fru säger hon. Det jag har varit med om har satt för djupa spår i kropp och själ.

Idag är Somaly Mam världskänd som den flicka som såldes till sexslaveri, tog sig ur det och har idag räddat tusentals andra unga flickor från trafficking och sexslaveri. År 2008 kom hon till Sverige och mottog barnens Nobelpris; Global Friends Award ur drottning Silvias hand. 6,6 miljoner personer från 92 länder var med och röstade, de flesta röstade på Somaly Mam.

På nedre våningen hänger långa rader med inramade fotografier av Somaly Mam tillsammans med Hillary Clinton, Kungen av Spanien, Påven och Drottning Silvia för att bara nämna några av världens potentater som syns tillsammans med Somaly Mam. Men hon är inte imponerad, såren är för djupa, och det räcker inte med vackra ord och fina uppställda fotografier. Hon orkar inte med allt pratande. Det krävs handling för att komma tillrätta med sexslaveriet. Och det ser hon inte mycket av säger hon sorgset.

Hon har förmodligen berättat sin story många gånger, besvarat samma frågor om och om igen. Ändå kan hon inte värja sig, tårarna kommer.

Sex unga flickor som arbetar som prostituerade kommer för samtal på hennes kontor. Det är så det brukar gå till. Somaly Mams folk finns ute på bordeller och andra ställen där det säljs sex och för en dialog med kvinnorna. Inga fördömanden, tvärtom de ställer upp med hjälp. Mediciner, kondomer, samtal. Steg för steg kan de prostituerade bli trygga och till slut våga lämna hallickar och prostitution för ett annat liv. Då finns Somaly Mam och hennes kollegor där. De unga flickorna flyttas iväg till några av de center organisationen förfogar över. Där får de lära sig läsa och skriva, yrkesutbildning till sömmerska eller frisörska. Allt för att kunna försörja sig själva oberoende från hallickar.

Vi pratar om flickor från fem år och uppåt som blir våldtagna och kidnappas in i traffickingcirkusen.

– Sry Much är en av flickorna vi tar hand om just nu, hon är sju år och blev våldtagen för en tid sedan och blev hiv-infekterad. Trots sin ålder sa hon insiktsfullt att, ”två minuter av ert nöje dödar mig och mina vänner”.

Somaly Mam hade styrkan att bryta sig ur sexslaveriet och börja ta strid mot det. Möjligheten kom när hon fick 3 000 dollar av en amerikansk kund. Med de pengarna köpte hon loss samtliga flickor på bordellen och fortsatte sedan kampen mot våldtäkter, prostitution och slaveri. Förutom att de så här långt räddat 4 000 flickor undan sexslaveri går organisationens socialarbetare runt i fattiga bostadsområden och bland prostituerade och delar ut kondomer och undervisar hur man undviker att bli smittad av hiv. Kambodja är därför ett av de få länder i världen där hiv minskar.

Enligt UNHCR, utsätts årligen mellan 700 000 och fyra miljoner män, kvinnor och barn för människohandel. FN:s organ mot brott och narkotika har nyligen uppskattat att cirka 140 000 personer utsätts för människohandel för sexuella ändamål i Europa. Andra beräkningar säger att så många som 200.000 personer  tvingas till prostitution.

– Jag var ful, mörk i skinnet och mina föräldrar försvann spårlöst när jag var liten. Jag är född med otur. Än idag vet ingen vad som hände dem. Mormor tog hand om mig tills en dag då hon också var försvunnen och jag fick leva under bar himmel och sov under ett träd. Ett muslimskt par förbarmade sig över mig och blev i praktiken mina fosterföräldrar under ett antal år tills de presenterade mig för en man som kom från samma provins som min far, och som jag skulle komma att kalla för morfar. Jag var nio, kanske tio år då och jag blev hans tjänare hemma och fick jobba hårt på risfälten. När jag var tolv år sålde han mig till en kinesisk affärsman som var beredd att ge mig ris och mat. Jag förstod aldrig vad som hände. Jag såldes så småningom vidare till andra män och bordeller. Jag var som död. Man gör sig död för att överleva. Sexslaveri handlar aldrig om kärlek, det handlar bara om smärta.

Visst hände det att jag önskade livet ur männen i de svåraste stunderna. Men jag hatar inte män, män är okej, jag arbetar med många bra män idag, men min kärlek kan de inte få. Jag har fortfarande stora problem med mina känslor. Jag kan inte ens uppskatta när jag får blommor av mina barn på mors dag, eller när jag fyller år, jag skäms.

Jag såg en hallick döda min vän, och 40 män våldtog på samma gång en annan vän, tills hon svimmade och hamnade på sjukhus. Det är en sorg att inte ha kraft

nog att förhindra. Ibland kan jag känna lukten av sex när någon kommer in i ett rum, eller förnimma doften av sperma, då mår jag illa. Trots det gifte jag mig. Pierre är en bra man som var fransk biståndsarbetare. Men jag gifte mig inte av kärlek utan för överlevnad. Min stackars man har inte haft det lätt, han fick också lida för mina känslomässiga problem, och sex var som sagt inte min starka sida. Vi har skilt oss nu.

Förra året blev min 14-åriga dotter Champa kidnappad, våldtagen och misshandlad. Vi hittade henne efter fyra dagar på en bordell nära gränsen till Thailand. Hon var i bedrövligt tillstånd. Hon slutade att äta, ville inte leva längre.

Efter en tid sa jag att, visst kan du begå självmord, men du har också valet att ställa dig upp. Vi älskar dig, alla vi andra är med dig, gå och ta en dusch och se till att äta lite mat. Fem minuter senare gjorde hon det. Hon gick och duschade och började äta. Under tiden vi letade efter Champa fick jag löften om hjälp från olika biståndsorganisationer. De skulle stödja vår organisation Afesip (Agir pour les femmes en situation précaire – Kämpa för kvinnor i en kritisk situation), men det förblev löften, det kom aldrig någon hjälp. Det kommer alla möjliga människor hit och vill hjälpa till. De bor på femstjärniga

hotell, dricker dyra viner och äter god mat. De vill bjuda på middagar, men jag orkar inte. Jag säger bara; öppna ögonen, gör något. De pratar bara bullshit. På dagarna sitter de här och pratar seriöst om trafficking och sexslaveri, på kvällarna ser vi samma män köpa sex på bordellerna. Jag orkar inte längre med att de utnyttjar mina och våra känslor för sin egen business. Jag behöver riktiga vänner som vill hjälpa oss att kämpa mot sexslaveri på riktigt, inte en massa höjdare som gör detta för att det ser bra ut.

Sexhandel, trafficking och slaveri går bara att stoppa om politikerna är engagerade på riktigt. De har makten, de kan fatta de nödvändiga besluten.

Istället är det korruptionen som är vår allvarligaste fiende. Vi polisanmäler våldtäktsmän och torskar som köpt sex av minderåriga och tar dem till domstol. Men ofta betalar de sig ur situationen, några dollar till poliserna eller domarna så går de fria. Och de gör den lilla flickan till skurken eftersom hon hade kort kjol, och våldtäktsmannen blir det stackars offret. Detta är vårt värsta problem just nu.

Vi har kämpat sedan 1998 att rädda flickorna från trafficking och sexslaveri. Så här långt har vi räddat fyra tusen flickor. På bordellerna vet flickorna vilka vi är och att de kan lita på oss. Vi har personer som har kontakt med dem för att hitta ett läge när de säkert kan komma över till oss. Ofta tar vi dem till ett av våra center för att lära dem läsa och skriva, lära sig ett yrke för att kunna försörja sig på annat än prostitution. Att ge dem verktyg för att kunna leva ett oberoende liv.

Det viktigaste är att vara nära flickorna. Hålla om dem och ge dem kärlek. När de blir barn igen och kan skratta blir jag glad. Jag har vänner bland polisen och myndigheter som vi samarbetar med. Men det har naturligtvis också gett mig fiender. Jag har blivit hotad av många män och av den organiserade brottsligheten. Jag vet att mitt liv är i fara avslutar Somaly Mam.

 

Somaly Mam Foundation

Att slåss mot trafficking av kvinnor och barn som sexslavar.

Att ta hand om och rehabilitera de som räddas från sexslaveri.

Att ge dem yrkesträning och återintegrera dem i samhället så att de kan leva bra liv.

www.somaly.org

 

AFASIP

Vision: En värld där kvinnor och barn kan vara säkra från slaveri..

Mission: Att ge offer och överlevares liv en röst. Frigöra offer och få ett slut på

slaveriet, ge möjligheten och rätten till överlevare att skapa värdiga liv.

www.afesip.org

Text och bild: Donald Boström