Jakten på ett besked

Asmara. Aftonbladet utsände Donald Boström har med sig frågor från Aftonbladets läsare till Eritreas president Issayas Afwerki.

Published in Aftonbladet 11 oktober 2010

 

 

Av Donald Boström

ASMARA. Med i bagaget till Eritrea fanns en förhoppning om att få fram ny information om den fängslade svenske medborgaren Dawit Isaak.

Det fanns tecken, om än små, på att Eritrea ändrat sitt sätt att kommunicera med omvärlden och att man trots allt ville göra någonting för att rädda den 200-åriga relationen med Sverige.

Ett trettiotal personer klev av planet från Frankfurt när det rullat in på Asmaras flygplats vid midnatt. Någonstans, inte alltför långt därifrån, sitter den svensk/eritreanske journalisten Dawit Isaak och tynar bort i ett fängelse. På väg till hotellet funderade jag under den stjärnklara afrikanska himlen på vad tjänstemannen på informationsministeriet sagt när jag före avresan begärde ett möte med Dawit Isaak:

– Finns bara personen i landet och vi får tag i honom ska det nog kunna ordnas.

Svarade inte

Det var uppenbart att de inte hade en aning om vad jag pratade om. Det stod klart redan från början att frågan måste ställas på högsta ort. Till president Issayas Afwerki och informationsminister Ali Abdu.

I somras gick presidentens rådgivare Yemane Gebreb med på att intervjuas i Aftonbladet. Många eritreaner uttryckte i efterhand att intervjun var väl offensiv och aggressiv. Men Gebrab svarade på alla frågor utom en, den viktigaste: Hur mår Dawit Isaak, lever han?

Det fanns alltså en akut fråga att få svar på. Om det nu fanns en öppnare attityd hos eritreanerna skulle den sättas på prov.

Intervju beviljas

Morgonen därpå kom besked. Intervjuer med presidenten och ministern är beviljade till måndag morgon. Även Aftonbladets förfrågan om att föra fram läsarfrågor till presidenten fick klartecken. Våra förhoppningar om svar stärktes.

Under tiden hängde jag på internetkaféer och pratade med folk. Träffade ingen som hört namnet Dawit Isaak, men överraskades över att internetflödet var samma som hemma. Vilken regimkritisk sajt som helt kom upp på skärmen med ett klick.

En märklig paradox. Den interna informationen är strypt i form av att privata tidningar stängts och förbjudits och att journalister fängslats. Men det externa flödet av information har inga restriktioner. Här och var satt visserligen en upptejpad lapp där det stod ”porrsurfning förbjuden”, men hundratals utländska satellitkanaler trängdes i parabolerna och regimkritisk radio kan sända in i landet. Det har blivit ett eritreanskt folknöje att skypa, facebooka, och chatta med omvärlden. På hotellet stod platt-tv:n och skrålade CNN-nyheter dagarna i ända.

Lång väntan

Jag låg i soffan i lobbyn och skypade med en kille i Palestina, satt på internetkafé och chattade med dottern i New York och facebookade med vänner i allmänhet. Aftonbladet fick sina texter via mejl och bilder nedladdade på sin vanliga server. Min laptopvardag var som vanligt.

Men även om informationsutbytet med omvärlden är öppnare än vi trott, kvarstår att Eritrea har fängslat en svensk medborgare utan rättegång. Att Eritrea ställt in de allmänna valen, inte tillåter andra partier än det regerande och har förbjudit privata tidningar.

Var klar i morgon bitti klockan sju på hotellet, meddelade en person från informationsministeriet. Jag väntade. 8.30 kom ett nytt bud. Presidenten hade blixtinkallat kabinettet. Vänta på hotellet, vad kunde det innebära? Timmarna gick. Personerna på informationsministeriet började bli nervösa. Ingen visste varför mötet kallats in. Vi började spekulera. Det gäller nog avtalen om Eritreas guldgruvor. Italien, Kanada och Kina kräver att det ska slutföras nu, trodde någon. Det kan handla om en konflikt i regionen, var ett annat bud. Eller var det Dawit Isaak som diskuterades på mötet? Ministrar kom hastande från utomlands. Efter tolv timmar avslutades mötet för att sedan fortsätta dagen efter.

Snabba ryck

Jag befann mig i ett Kafkaliknande limboläge och kunde bara vänta. På tisdag eftermiddag avslutades kabinettmötet. Ett bud kom på nytt till hotellet med ursäkter för dröjsmålet och löftet om en ny tid för de båda intervjuerna. Vi fortsatte spekulera.

Stå klar i morgon bitti klockan åtta på hotellet för din intervju med presidenten, meddelade ånyo en person från ministeriet. Jag väntade. En tjänsteman kom inspringande i lobbyn: snabba ryck, kom nu! Presidenten väntar. Vi skyndade till en friliggande vacker italiensk byggnad som tidigare använts av etiopiska officerare under ockupationen. Jag väntade i skuggan av dadelpalmerna. Genom fönstret såg vi presidenten bli intervjuad av en journalist från den egyptiska tidningen Al-Ahram. Vi befann oss på 2 400 meters höjd och vindens fläktande gjorde väntan uthärdlig. Snart skulle vi få svaren om Dawit Isaak.

Jag gick in i byggnaden och tittade på intervjun live på nära håll. Presidenten såg ut att kunna ha energi kvar till Aftonbladets läsarfrågor (som han dock ännu inte kände till).

Men plötsligt var han borta. Nytt besked: I morgon klockan 16.

Stopp på fråga ett

Dagen efter stod jag återigen i skuggan av de grandiosa palmerna. En vit BMW av äldre modell gled upp. Ur steg president Issayas Afwerki. Som Israelvän var hans första fråga till mig:

– Varför skrev du om israelisk organstöld. Varför skriver du inte om Bangladesh som exporterar än mer kroppar till USA och andra länder?

Till sist, tre dagar efter avtalad tid, satte sig presidenten i intervjustolen. Men redan på första frågan tog det stopp. Dawit Isaak och hans hälsotillstånd är bara gammal skåpmat och inget ämne för diskussion, meddelande han.

Issayas Afwerki har stärkt självförtroende. Med mängder av länder som trängs i Eritrea för att utvinna guld och olja känner han sig varken isolerad eller orolig för landets ekonomiska framtid. Trots alla kampanjer är han ännu hårdare nu än tidigare – han viker inte en tum om Dawit Isaak.

”Den tiden är förbi”

Det fanns en tid då aktiv svensk aktiv diplomati kunde ha breddat frågan till att omfatta Etiopiens ockupation av Eritrea och tvisterna kring FN:s beslut om gränsdragningen mellan länderna.

– Den tiden är förbi, sa presidenten.

– Sverige försvinner sakta i väg ur vårt medvetande.

 

”Jag har aldrig ägnat mig åt den frågan”

Här svarar Eritreas President på frågorna

 

Av Donald Boström

Hur står det till med Dawit Isaaks hälsa, lever han?

– Jag vet inte. Jag har aldrig ägnat mig åt den frågan. Men ni har använt det som utpressning mot oss. Ni har övertaget och har större muskler, och prutar på er goodwill för att vi ska göra er en tjänst. Det är en felaktig mentalitet enligt oss. Ni har förstört mycket med att förstora detta utom rimliga proportioner. Det är en förolämpning mot vår intelligens när ni ständigt fortsätter att driva frågan om och om igen. Ni får spela det spelet någon annanstans.

– Detta är en repetition av frågor du ställt tidigare och som jag svarat på. Jag kommer inte använda fler sekunder att svara på den typen av frågor.

Vad har hänt under det senaste året i relationen mellan Sverige och Eritrea?

– Ärligt talat känner jag inte till det. Jag vill inte veta. Varför ska jag tänka på Sverige? Varför ska jag slösa min tid på att tänka på Sverige? En relation är byggt på respekt, tvåvägskommunikation. Men när en part, Sverige i det här fallet, inte vill, trots en lång historisk relation, kan vi inte tvinga oss på er. Fängslandet av Dawit Isaak hindrar den relationen.

– De kommer alltid att hitta ursäkter för att få det de vill. För att ni hellre vill tjäna amerikanska intressen. När USA är fientliga mot oss, är ni fientliga mot oss.

Om denna fråga löses kommer det ändå inte hjälpa, menar du?

– Ni kommer hitta en ny ursäkt. Låt oss inte spela en dåres spel om och om igen. Ingen bryr sig på allvar om en sådan relation. Om er regering vill vara snälla mot Washington, så kan vi inte ifrågasätta det.

Kan Sverige ge er något och kan Eritrea ge Sverige något? 

– Eritrea är inte viktigt för Sverige. Jag kan inte se att vi kan exportera något till Sverige. Vår erfarenhet är att Sverige bara gör det Washington vill att de ska göra. Jag vill inte slösa min tid på sådant jag inte kan ändra på. Jag förebrår er inte, i USA har ni en strategisk partner, vad är väl Eritrea med svenska ögon sett jämfört med det? Ingenting alls.

Med tanke på vad du sagt, har ni funderat på att stänga er ambassad i Sverige och lämna Sverige?

– Jag bryr mig mer om vår eritreanska grupp i Sverige, som är stor och aktiv, än om vår ambassad. Varför behöver vi en ambassad? Men det skulle förmodligen anses som dåligt uppförande om vi stängde ambassaden. En ambassad har trots allt ett jobb att göra. Men Sverige försvinner sakta i väg ur vårt medvetande.

Kan du förklara varför PJDF är det enda tillåtna partiet i Eritrea, och kommer det är bli en ändring i framtiden? 

– På den frågan kan jag inte se något annat alternativ för överskådlig tid. Det är frågan om en process av ett nationsbygge. Jag kan begrunda saken, men kan inte se något alternativ för tillfället. Tycker ni att Kina utvecklas bakåt bara för att de har ett parti? Det är den enda vägen vi har i detta läge.

Varför har ni inga val i Eritrea?

– Val är inte ett mål, bara ett medel. Folk må prata om demokrati. Jag säger att vi är ett land i en process. Folk utifrån kan ha olika åsikter om det. Vad som kommer hända om två-tre generationer får tiden avgöra, men för tillfället säger jag, även till de som ställer frågan med goda intentioner, att detta är det enda alternativ vi har, utifrån vår historia och realitet.

Är du inte orolig för att grupper ska ta till väpnat uppror om ni inte tillåter en demokratisk opposition?

– Var finns de grupperna? Du frågar för att det finns i din föreställningsvärld. Men du måste berätta för mig var de grupperna finns.

Vilket ekonomiskt system vill du beskriva att Eritrea utvecklar. Är det en kapitalistisk fri marknadsekonomi eller är det en socialistisk ekonomi?

– Jag vill inte dras in i en sådan förenklad diskussion. Ekonomi är väldigt enkelt. Det är produktion, distribution och konsumtion. Ju mer du producerar ju bättre liv har du. Men man måste dela det rättvist. Jesus sa det, Mohammed sa det, jag pratar inte om Lenin. Vad ska vi lära oss från finansmarknadens kollaps, med bankkollapser och fler fattiga? Varför ökar det gapet mellan rik och fattig? Allt kokar ner till att öka konsumtionen, fördela rättvist och att folk får det bättre. Vad kallar du det? Kapitalism? Socialism? Slösa inte tiden på att skapa stereotyper. Den som arbetar ska ha, den som inte arbetar ska inte ta från dem som arbetar.

Hur påverkar FN:s sanktioner Eritrea?

– Jag vet inte. De vill inte att vi ska köpa vapen. De vill inte att officiella eritreaner ska resa. Det hela är helt absurt. Man har frågat mig varför FN gör detta mot Eritrea. Anledningen sägs vara att vi stödjer fraktioner i Somalia. Vilket vi inte gör. Vår inställning är att Somalia ska lämnas i fred för att själva lösa sina problem. Detta kan aldrig vara ett skäl för FN att ålägga sanktioner på Eritrea. Detta är generande för både länder i Europa och för Washington. Det står också för en desperation, och en förhoppning att Etiopien ska kunna tjäna på att Eritrea straffas.

Om EU drar in sitt bistånd till Eritrea som det talas om, hur påverkar det er? /Cecilia

- Inte alls. Vi vill inte ha bistånd. Ge oss inte en gratis lunch. Det betyder ingenting. Det finns bara i deras föreställning. Det är deras problem. Bistånd gör dig handikappad. Titta på denna kontinent så finner du många handikappade länder. Jag vill inte göra mitt land till en krympling. Vi behöver inte välgörenhet som gör oss lata. Varför ägnar ni er åt att använda bistånd som ett vapen? Det är ett helt förvridet perspektiv. Har ni lyckas ändra någonting i Afrika? Bättre livskvalitet? Utveckling? Det värsta med bistånd är att du går in i en mörk tunnel och aldrig kan vända om. Du har inga andra val när du väl har fastnat i den fällan. Det är jättesnällt att ge mig en gratis lunch, men snälla, gör inte det.

Men ni tog emot bistånd från EU?

– Inte mycket. De har sina villkor och vi har våra. Och de villkoren möttes aldrig. Vi säger att vi kan leva utan det. Är det välgörenhet eller goodwill? Vi betackar oss. Ni predikar att det är lösningen på allt, men ni har gjort livet förskräckligt överallt i Afrika med ert bistånd. Hög tid att det ändras.

Enligt International crises group är Eritrea ett isolerat land. Vilka relationer har Eritrea med andra länder? /Lars

– Vad är en relation? På vilken grund ska man anse att man har en relation? En relation måste grundas på värderingar. Etiketten relation eller isolering grundas på en kategorisering från Washington utifrån politiska intressen. Vill man demonisera någon passar det att skapa en bild av isolering. Den här typen av propaganda skapades av Hitler. Att göra en sanning av en lögn. Aldrig förr har så många eritreaner kommit på semester till Eritrea som den här sommaren trots bombardemanget av lögner om oss från olika amerikanska lobbygrupper. Därför frågar jag vad de menar med isolering.

Vad har USA för intresse av attackera Eritrea?

– Jag vill inte överdriva. USA har inget särskilt intresse av att attackera Eritrea. Bilden är större. USA har en agenda för Afrika, en för Mellanöstern, sitt intresse av oljan, etc. USA är inte särskilt fientligt till Eritrea, USA är fientligt till alla, utom de regeringar som är beredda att tjäna USA:s agenda, även om det går emot landets egna intressen, som Etiopien och andra länder som måste understödas politiskt och socialt för att klara sig. Regeringar som inte kan styra landet av egen kraft utan är beroende av andra krafter. Det är så USA, enligt Nixon-doktrinen, styr via ombud. Det är precis det vi ser över hela Afrika. Men vi ställer oss utanför det, vi vill inte ha bankkonton i Schweiz.

Du talar om USA i omvärlden. Varför tror du att de inte löser konflikten i Mellanöstern?

– Varför ska de? De har inget intresse av det. Det är krishantering. Teorin om konstruktiva kriser. Tror man på det har vi ett problem. Vi har haft mycket dåliga relationer med Palestina sedan de valda att stödja Sovjetregimen i Addis Abeba. Under kalla kriget var vi tvungna att strida mot Sovjet och Mengisturegimen i Addis. Alla palestinska organisationer lämnade Eritrea och flyttade till Etiopien och valda att stödja dem. Vi blev övergivna. Jag träffade sedermera Arafat i Damaskus, i Beirut och på andra ställen och talade om att vi var förrådda av dem. Arafat ville att vi skulle återuppta relationen, men jag såg jag ingen anledning till det. När vi träffades i Kairo talade han om Israel som våra herrar. Jag lät förolämpningen bero. Men under Osloavtalet sa jag åt honom att det aldrig kommer att fungera. Hur länge kan man hålla på att förhandla, lär ni er aldrig något? Det är bara en del av spelet. Han ville ha dialog, jag sa ok, låt oss prata. Men den konfrontationen gjorde saken värre. Det hela var bara en illusion.

– USA kan bara skaffa sina resurser genom att skapa rädsla och överleva genom krishantering. Fred tjänar inte deras agenda. Det är en realitet. Det är olyckligt för israeler och araber att fortsätta leva i fiendskap i denna ändlösa konflikt. Men har du en armé som Blackwater (ett amerikanskt säkerhetsföretag) måste du göra affärer. Du är en begravningsentreprenör. Folk måste dö. Hur kan Blackwater överleva utan krig? Skulle krigen upphöra skulle USA få problem.

Vad är Eritreas relation till Israel?

– Den är helt normal.

Enligt uppgift har Israel militära baser i Eritrea.

– Nej, det stämmer inte. Men de har en ambassad här. Och vi erkänner inte den palestinska myndigheten. Israel behöver en stat, det måste vi respektera. Palestinierna måste också få ett värdigt liv, men det kan inte vara Västbanken eller Gaza. En tvåstatslösning kommer inte fungera en dag. Det är bara att lura folk. Den ideala lösningen att israeler och palestinier lever i samma nation kommer aldrig att hända av många skäl. Ett alternativ som kan fungera är ett Transjordanien. Israel kan lämnas i fred och de palestinska och jordanska folken förs samman och kan skapa sin egen nation.

Vilka är planerna för att börja prospektera Eritreas olje- och guldfyndigheter? 

- Jag fick just den rapporten i går. Det rör sig om ett trettiotal företag från nästan lika många länder som är inblandade i projektet. Det handlar om guld, silver, koppar och tenn. Det är enorma tillgångar, Detta kommer i gång i slutet på detta år. Oljan tar vi senare. Vad detta innebär för vår ekonomi vill jag inte gå in på. Vi gör som Norge. Tillgångarna är till för de generationer som komma skall. Vi behöver inte stora pengar. Vi skapar en trygg grund för framtiden med att förbättra vägar, ordna rent vatten, bygga hus och skolor, energi, bra hälsovård och bra utbildningar. Det är så vi skapar en hållbar framtid. Inte genom att köpa stora villor och skaffa bankkonton i Schweiz. Resurserna ska investeras här.

Tänker ni inte strategiskt för framtid och säkerhet med att göra dåliga relationer bra?

– Det är för att du kommer från ett land där ni tror att allt handlar om att ge och ta. Ett partnerskap kan inte baseras på att den ena är givare och den andra är mottagare. Om den ena tror sig vara givare och har att göra med någon du tror ska vara mottagare är attityden helt annorlunda. Jag köper inte det. Ändra ert språk, ändra er attityd. Tänk på partnerskap, stor eller liten, vi är alla människor när allt kommer omkring. Ni tror att en bra relation är att jag ska uppföra mig bra och säga ja till allt ni säger, gå med på att allt dåligt ni gör är bra. En sådan attityd måste ändras.

– Jag lärde mig tre saker ur bibeln när jag var ung som vi ska akta oss för. Girighet, arrogans och materialism eller kärlek till pengar. Satan prövade Jesus med dessa tre saker, han klarade testet. De värderingarna vill vi leva efter.

Donald Boström